midsommarfirandet på dagis igår
jordgubbstårta, glass o dans o sång! mysigt.
shopping o tjejkväll
hej idag har jag o familjen strosat runt lite, vi har bland annat vart o köpt ett brickbord till sovrummet o lite växter, kläder till Neo o letat sandaler till Ella utan resultat. vi mötte upp mamma o fanny o käkade lunch ihop på maxi. nu ska jag hoppa in i duschen o göra mig iordning för tjejkväll hos Maja, barnfri=vin o tjejsnackO:-)
nu är vi påväg till gotland. förresten ni som vill följa mig på instagram heter jag josephineericsson hörs sen!
åh bilden syns inte! jag fattar inte!?
varför kan man inte bifoga?
sverige o Loreen!!
hon är fantastisk. vacker. rösten. låten. hennes framträdande får jag gåshud av varje gång! o hon slog motstådet med storm, totalkross blev det! o i år var det ändå så många bra låtar men jag va nästan säker på Loreen:) visst var hon bäst?
tatuering?
jag har i så många år nu tänkt tatuera mig men har aldrig kommit till skott med det. MEN nu ska jag bara göra det! men jag kan inte riktigt bestämma mig vart? antingen ryggraden ungefär såhär
:
Eller på sidan som megan? eller båda vart efter;). mina barns namn med deras personnummer på ryggraden o kanske en fin text på sidan? vad tycker ni? mina barns namn går först men vart tycker ni jag ska sätta den? är så sugen nu efter mamma gjort sin med som jag gillar skarpt:) en text som betyder så mkt för henne: "never give up" efter hennes kamp mot cancern. kan visa hennes i ett senare inlägg.
ONSDAG 16 MAJ
midsommarklänning?
kan bli denna super duper fina klänning från gina, färgen är en favvo o jaa den är bara så vacker!! nåt o tänka på;)
KELLY 2 ÅR
Förlossningsberättelse nr 3!
nu kommer den hörni! 2 månader senare. jag hade ju skrivit den bara några dagar efter förlossningen men den försvann då datorn kraschade när jag nästan var klar o sen dess har jag inte haft nån lust att skriva om den igen, men nu så.
Den 7/3 kl var ca 15, Leif låg o spela tvspel o tjejerna lekte. Jag sa till Leif att nu känns det precis som med Kelly exakt samma tid på dygnet också så det blir typ 19-20 ikväll då tänkte vi. Jag ringde till förlossningen o berättade att min senaste förlossning gick på 10 minuter på BB så jag kanske var nojjig men ville ändå kolla så att det va på gång o hon i telefonen förstod absolut det, så vi lämnade barnen hos mamma o åkte till sjukhuset där vi var vid ca 17.30. Vi möttes av en ung barnmorska och gick in i ett rum och jag fick lägga mig ner o fick ett "ctg-bälte" på mig för att kolla värkarna, låg där i ca 30 min och jag sa till Leif att mina värkar har typ lugnat ner sig. När barnmorskan kom tillbaka till rummet hade hon med sig en nästan "färdigutbildad barnmorska", detta var hennes sista förlossning sen var hon "klar", hon skulle iaf undersöka mig och se hur mycket jag var öppen, o det tog evigheter för henne att komma fram till det, hon såg nervös ut och jag kände mig inte alls trygg i situationen, efter ett tag sa hon att jag var öppen 2-3 cm och jag bara "va skojar du eller? det kan ju inte stämma" de frågade vad vi tyckte vi skulle göra för de förstod om vi inte ville åka hem då det kunde sätta igång ordentligt då det gjorde det sist, de bad oss fundera lite så skulle de komma tillbaka om en stund igen. Leif o jag pratade en stund o jag sa att jag litar inte på dem , jag vill byta barnmorskor, de är unga o har säkert inga egna barn mm spydde jag ut;) men Leif svarade bara att det klart kunde detta annars hade de inte fått ta en förlossning, jag bara"tyst!" hehe.
När de kom tillbaka så sa vi att vi ville stanna o de kom som förslag att vi skulle gå ut o gå en sväng i närheten eller gå och käka någonstans, vi bestämde oss för detta och åkte hem och packa lite, gick ut med Shiva (vår hund) sen drog vi till maxi och käka mat, mina värkar gjorde ganska ont här och de blev allt mer regelbundna och intensivare.
Vi kom tillbaka efter ca 2 timmar och jag fick sätta på mig bältet igen för att kolla värkarna, men samma sak var det denna gång, värkarna lugna ner sig så fort jag la mig ner, jag låg där med bältet ca 40 min när de sedan kom in o undersökte mig igen och det tog lika lång tid för denna människa den här gången, hon sa efter ett tag" eh jag är nog snäll om jag säger 3" jag svarade" amen asså det är ju nåt fel" den ena tjejen sa till mig " nej det är inte nåt fel, det här är en helt vanlig förlossning, du har haft otroligt snabba förlossningar innan" men ni får stanna om ni vill och det bestämde vi oss också för att göra, men deras pass gick ut då vid 21 och de sa att jag skulle få ett par nya barnmorskor nu(jag tänkte yes). Jag och Leif gick ut och gick i korridoren ett bra tag och det gjorde skit ont här och jag klagade lite på att fan vilken tid det ska ta i öppningsskedet o drog upp Kellys förlossning ett par hundra grr o vilken dröm förlossning det var, Leif lyssna väl knappt o satt med sin iphone o följde resultatet på hästens match han missade;).
När vi efter vår promenad i korridoren kom tillbaka möttes vi av en lite äldre kvinna och frågade om jag var Josephine som var på rymmen o skrattade " japp det är jag" sa jag. Hon var min nya barnmorska och presenterade mig för de andra, sen blev jag undersökt igen och då var jag öppen 5cm, äntligen hade det hänt nåt! de var helt underbara, de frågade om jag hade några önskningar på smärtlindring mm men jag sa bara att jag ville bada om jag fick och de visade ett spa liknande badrum med ett stort badkar och där låg jag bra länge. Det finns inget bättre än att bada o ta dusch slangen med skållhett vatten på magen när en värk kommer. Jag fick massa kall saft och vatten och blev väl omhändertagen. jag sa till Leif att vilken tur de andras pass gick ut för jag hade inte vågat byta för de är jag för feg för och då hade jag aldrig fått träffa dessa människor som var exemplariska för sitt yrke. Den ena barnmorskan bablade på om allt möjligt och var skitrolig.
Mellan alla värkar satt vi (jag och Leif) och pratade om hur vi trodde han, vår son såg ut, eller tänk om det va en tjej, att de hade sett fel på utraljudet, vi gissade klockslag på när barnet skulle komma(och jag var närmast, 5 minuter ifrån bara), vi skämtade mm.
Efter ett tag kom barnmorskan in och sa att vi snart spräcker hål så vattnet går så det blir nåt barn nån gång, men de hade en annan kvinna som snart skulle föda så de skulle bara ta henne först...och tiden gick. jag hade legat i vattnet i ett par timmar nu så jag var som ett russin i kroppen, Leif filmade och soomade in min hand o garva, såg ut som en tants hand.
När barnmorskan kom tillbaka hade jag legat i badet i 2h och 40 min, klockan var nu 01.40 och jag fick gå upp från vattnet o in i förlossningsrummet igen där de förberedda sprutor till mig och barnet? och kollade hjärtljuden på barnet(som de föresten gjorde flera grr i badet givetvis). Nu var det dags att spräcka hål på hinnorna(som jag inte fattaade att de kunde gjort för länge sen) , barnmorskorna lämnade rummet, de var tydligen ett riktigt kaos på förrlossningen. Mina värkar gjorde mega mega ont nu och klockan var ca 02.15 och mina krystvärkar började, jag skrek och nu kom barnmorskorna springade tillbaka och tog på sig förkläden och jag la mig i sängen och krystarbetet kunde nu börja, detta tycker jag gör det allra ondaste(som jag vet är ganska ensam om) jag låg och sa" nee jag vill inte, det här gör så ont" ta lustgas nu! svarade de, o den är ju härlig alltså;) så svepte den ett par gånger. Varje värk som kom krystade jag och gjorde precis som de sa men sen kom det inga fler värkar och de fråade mig om jag inte hade nån värk och jag svarade nej, barnmorskorna tittade på varann och hjärtljuden sjönk men de"kittlade" magen och typ knåda den så att jag skulle få en värk som jag fick ett kort tag efter och kl 02.28 kommer vår son men som är tyst o blå i ansiktet och de försöker få honom att skrika och jag säger med panik i rösten" lever han, lever han" jaadå lugn lugn josephine! o tillsist ger han ut världens gallskrik och jag och Leif börjar tjuta, detta ögonblick var en jätte kort stund men det kändes som en evighet av oro. Jag kunde inte få upp min son på bråstet då navelsträngen var för kort men Leif klippte den och jag fick äntligen se min son, vår son, en liten människa med en snopp som var så konstigt för oss:) lyckliga ännu en gång för ett underverk som vi skapat tillsammans!
Efter denna förlossning var jag helt slut, det var en lång förlossning för min del som haft 2 kortare versioner innan, men nu fick jag känna av detta med. Även fast jag var trött, sjukt trött, kunde jag inte annat än att ligga och titta på världens finaste lilla kille bra länge innan jag somnade in. För första gången låg Leif över på BB:) och det var super mysigt att få njuta av en liten bebis ensamna innan man kommer hem till verkligheten med en lite större familj.
Mina eftervärkar denna gång var hemska, de gjorde så himla ont, jag har aldrig känns såhär innan men tydligen (som barnmorskorna sa) gör det ondare och ondare för varje barn man får och ju mer blöder man. jag blödde som tusan, det kom stora(lika stora) som en bebis i blodklumpar. Jag skulle egentligen fått åkt hem dagen därpå men jag blödde så mycket så jag själv ville stanna och så tyckte de att jag såg blek ut och behöll mig en dag till. varje gång han skulle äta höll jag på att dö så ont det gjorde, för varje gång barnet ammar så drar livmodern ihop sig samtligt, rätt häftigt hur en kvinnas kropp är uppbyggd eller hur?
Här är världens finaste lilla kille som tillslut efter ca 6 veckor fick ett namn Neo Ola Joel Mellin
Den 7/3 kl var ca 15, Leif låg o spela tvspel o tjejerna lekte. Jag sa till Leif att nu känns det precis som med Kelly exakt samma tid på dygnet också så det blir typ 19-20 ikväll då tänkte vi. Jag ringde till förlossningen o berättade att min senaste förlossning gick på 10 minuter på BB så jag kanske var nojjig men ville ändå kolla så att det va på gång o hon i telefonen förstod absolut det, så vi lämnade barnen hos mamma o åkte till sjukhuset där vi var vid ca 17.30. Vi möttes av en ung barnmorska och gick in i ett rum och jag fick lägga mig ner o fick ett "ctg-bälte" på mig för att kolla värkarna, låg där i ca 30 min och jag sa till Leif att mina värkar har typ lugnat ner sig. När barnmorskan kom tillbaka till rummet hade hon med sig en nästan "färdigutbildad barnmorska", detta var hennes sista förlossning sen var hon "klar", hon skulle iaf undersöka mig och se hur mycket jag var öppen, o det tog evigheter för henne att komma fram till det, hon såg nervös ut och jag kände mig inte alls trygg i situationen, efter ett tag sa hon att jag var öppen 2-3 cm och jag bara "va skojar du eller? det kan ju inte stämma" de frågade vad vi tyckte vi skulle göra för de förstod om vi inte ville åka hem då det kunde sätta igång ordentligt då det gjorde det sist, de bad oss fundera lite så skulle de komma tillbaka om en stund igen. Leif o jag pratade en stund o jag sa att jag litar inte på dem , jag vill byta barnmorskor, de är unga o har säkert inga egna barn mm spydde jag ut;) men Leif svarade bara att det klart kunde detta annars hade de inte fått ta en förlossning, jag bara"tyst!" hehe.
När de kom tillbaka så sa vi att vi ville stanna o de kom som förslag att vi skulle gå ut o gå en sväng i närheten eller gå och käka någonstans, vi bestämde oss för detta och åkte hem och packa lite, gick ut med Shiva (vår hund) sen drog vi till maxi och käka mat, mina värkar gjorde ganska ont här och de blev allt mer regelbundna och intensivare.
Vi kom tillbaka efter ca 2 timmar och jag fick sätta på mig bältet igen för att kolla värkarna, men samma sak var det denna gång, värkarna lugna ner sig så fort jag la mig ner, jag låg där med bältet ca 40 min när de sedan kom in o undersökte mig igen och det tog lika lång tid för denna människa den här gången, hon sa efter ett tag" eh jag är nog snäll om jag säger 3" jag svarade" amen asså det är ju nåt fel" den ena tjejen sa till mig " nej det är inte nåt fel, det här är en helt vanlig förlossning, du har haft otroligt snabba förlossningar innan" men ni får stanna om ni vill och det bestämde vi oss också för att göra, men deras pass gick ut då vid 21 och de sa att jag skulle få ett par nya barnmorskor nu(jag tänkte yes). Jag och Leif gick ut och gick i korridoren ett bra tag och det gjorde skit ont här och jag klagade lite på att fan vilken tid det ska ta i öppningsskedet o drog upp Kellys förlossning ett par hundra grr o vilken dröm förlossning det var, Leif lyssna väl knappt o satt med sin iphone o följde resultatet på hästens match han missade;).
När vi efter vår promenad i korridoren kom tillbaka möttes vi av en lite äldre kvinna och frågade om jag var Josephine som var på rymmen o skrattade " japp det är jag" sa jag. Hon var min nya barnmorska och presenterade mig för de andra, sen blev jag undersökt igen och då var jag öppen 5cm, äntligen hade det hänt nåt! de var helt underbara, de frågade om jag hade några önskningar på smärtlindring mm men jag sa bara att jag ville bada om jag fick och de visade ett spa liknande badrum med ett stort badkar och där låg jag bra länge. Det finns inget bättre än att bada o ta dusch slangen med skållhett vatten på magen när en värk kommer. Jag fick massa kall saft och vatten och blev väl omhändertagen. jag sa till Leif att vilken tur de andras pass gick ut för jag hade inte vågat byta för de är jag för feg för och då hade jag aldrig fått träffa dessa människor som var exemplariska för sitt yrke. Den ena barnmorskan bablade på om allt möjligt och var skitrolig.
Mellan alla värkar satt vi (jag och Leif) och pratade om hur vi trodde han, vår son såg ut, eller tänk om det va en tjej, att de hade sett fel på utraljudet, vi gissade klockslag på när barnet skulle komma(och jag var närmast, 5 minuter ifrån bara), vi skämtade mm.
Efter ett tag kom barnmorskan in och sa att vi snart spräcker hål så vattnet går så det blir nåt barn nån gång, men de hade en annan kvinna som snart skulle föda så de skulle bara ta henne först...och tiden gick. jag hade legat i vattnet i ett par timmar nu så jag var som ett russin i kroppen, Leif filmade och soomade in min hand o garva, såg ut som en tants hand.
När barnmorskan kom tillbaka hade jag legat i badet i 2h och 40 min, klockan var nu 01.40 och jag fick gå upp från vattnet o in i förlossningsrummet igen där de förberedda sprutor till mig och barnet? och kollade hjärtljuden på barnet(som de föresten gjorde flera grr i badet givetvis). Nu var det dags att spräcka hål på hinnorna(som jag inte fattaade att de kunde gjort för länge sen) , barnmorskorna lämnade rummet, de var tydligen ett riktigt kaos på förrlossningen. Mina värkar gjorde mega mega ont nu och klockan var ca 02.15 och mina krystvärkar började, jag skrek och nu kom barnmorskorna springade tillbaka och tog på sig förkläden och jag la mig i sängen och krystarbetet kunde nu börja, detta tycker jag gör det allra ondaste(som jag vet är ganska ensam om) jag låg och sa" nee jag vill inte, det här gör så ont" ta lustgas nu! svarade de, o den är ju härlig alltså;) så svepte den ett par gånger. Varje värk som kom krystade jag och gjorde precis som de sa men sen kom det inga fler värkar och de fråade mig om jag inte hade nån värk och jag svarade nej, barnmorskorna tittade på varann och hjärtljuden sjönk men de"kittlade" magen och typ knåda den så att jag skulle få en värk som jag fick ett kort tag efter och kl 02.28 kommer vår son men som är tyst o blå i ansiktet och de försöker få honom att skrika och jag säger med panik i rösten" lever han, lever han" jaadå lugn lugn josephine! o tillsist ger han ut världens gallskrik och jag och Leif börjar tjuta, detta ögonblick var en jätte kort stund men det kändes som en evighet av oro. Jag kunde inte få upp min son på bråstet då navelsträngen var för kort men Leif klippte den och jag fick äntligen se min son, vår son, en liten människa med en snopp som var så konstigt för oss:) lyckliga ännu en gång för ett underverk som vi skapat tillsammans!
Efter denna förlossning var jag helt slut, det var en lång förlossning för min del som haft 2 kortare versioner innan, men nu fick jag känna av detta med. Även fast jag var trött, sjukt trött, kunde jag inte annat än att ligga och titta på världens finaste lilla kille bra länge innan jag somnade in. För första gången låg Leif över på BB:) och det var super mysigt att få njuta av en liten bebis ensamna innan man kommer hem till verkligheten med en lite större familj.
Mina eftervärkar denna gång var hemska, de gjorde så himla ont, jag har aldrig känns såhär innan men tydligen (som barnmorskorna sa) gör det ondare och ondare för varje barn man får och ju mer blöder man. jag blödde som tusan, det kom stora(lika stora) som en bebis i blodklumpar. Jag skulle egentligen fått åkt hem dagen därpå men jag blödde så mycket så jag själv ville stanna och så tyckte de att jag såg blek ut och behöll mig en dag till. varje gång han skulle äta höll jag på att dö så ont det gjorde, för varje gång barnet ammar så drar livmodern ihop sig samtligt, rätt häftigt hur en kvinnas kropp är uppbyggd eller hur?
Här är världens finaste lilla kille som tillslut efter ca 6 veckor fick ett namn Neo Ola Joel Mellin
PICTURES
Lyckligt lottad att ha dessa fina små människor i vårt liv!!
7 BILDER FRÅN IDAG
FÄRGAT HÅRET
Nu kör vi igen!
får se hur länge jag klarar denna gång;)...nyfikna nu va?:)
Jonte klar för VM!!
japp, större kan det inte bli, alla hockeyproffs dröm:) tänk att bli uppringd o få frågan om man vill spela o kriga för sitt land? stort! o jag är minst sagt stolt:)
Nu är hon hemma igen!!!!
o hon har haft det så bra, hennes mun har gått i ett o hon har haft så mkt kul att berätta. bus innan läggdags som vanligt för dessa söta tjejer. Leif la de o jag har hört hur det har busats där uppe.
Josses "vill ha" plagg från Gina Tricot
med mera med mera, hur mkt snyggt i butik NU!!
Saknar dig hjärtat!!
här har vi en stolt tjej som har det bra uppe i fjällen. så himla duktig hon är vårt troll! saknad av oss alla i hela familjen.
Tjejkväll !!
med finaste vännerna, Emme, Verro o Maja. jag o Neo (konstigt att ha ett namn helt plötsligt, höll på o skriva lillen, eller jag gjorde det men sudda ut det;)) är hos maja o har sett den 3e final matchen som SAIK tyvärr förlora, den va inte rättvis!!! nu står det 3-0 i matcher til Brynäs o nu känns det tungt, imorn kan det va avgörande, jag håller alla tummarna att SAIK vänder detta o vinner 4 raka.
nu ska vi göra oss klara här.. trevlig kväll!
nu ska vi göra oss klara här.. trevlig kväll!
